Vi möttes igår, det lilla barnet och jag.
Äntligen tog jag det i famn och smekte det
Så länge har det varit ensamt, bortglömt av mig.
Nu kom det fram och jag såg.
Jag såg ensamheten och utlämnandet i dess ögon.
Allt såg jag och tog det till mig,
vaggade det och kände närheten och banden.
Det lilla barnet är nu erkänt och sett av mig.
Nu är vi ett - som vi alltid har varit
men som jag försökt förneka.
Nu är allt som det ska vara Nu.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar